HY-MAG principen

Så fungerar den hydraulmagnetiska utlösningsprincipen

Det råder inget tvivel om att dagens krav på skydd av elektriska och elektroniska utrustningar är skiftande. Kraven är inte de samma på t.ex. en distributionsenhet för en telekomapplikation som en medicinsk utrustning eller skydd av kablage i installationer. Mer sofistikerad utrustning kräver också mer exakt skydd, och olika användningsområden ställer olika krav på montage.

CBIs HY-MAG automatsäkringar är s.k. hydraulmagnetiska. Det medför att de i applikationen alltid håller märkström inom temperaturområdet –40ºC - +85ºC, vilket ger fördelar om applikationen används vid skiftande omgivningstemperaturer. De är också mer exakt i sin brytning genom att de alltid löser ut vid 130% av märkströmmen oavsett temperatur. Tekniken möjliggör ett smalare modulmått vilket är en klar konkurrensfördel för t.ex. distributionsapplikationer där man vill kunna få in många distributionspunkter på liten yta.  

CBIs HY-MAG bygger alla på samma grundprincip men tillverkas i olika modeller för att passa olika applikationer med skiftande krav på inbyggnadssätt, anslutningssätt, märkström, spänning och kringfunktioner. Hela familjen består av sju olika grundutföranden eller ”Frames” som täcker märkströmmar från några få mA upp till 1500A och spänningar från några få volt upp till 600V. Alla CBIs hydraulmagnetiska automater är testade enligt IEC för att användas som strömställare (10.000 operationer). De flesta av automaterna är också godkända enligt IEC/EN/VDE (Europa), UL(amerikanska kontinenten) och CCC (Kina), vilket möjliggör användning i hela världen. 

Utlösningsmekanismen i hydraulmagnetiska automater är uppbyggd kring en spole som omger en cylinder, i vilken det finns en järnkärna, en vätska och en fjäder. Vid strömmar under märkström är det magnetiska fältet inte tillräckligt stark för att överträffa fjäderkraften. 

När strömmen ökar över märkström börjar järnkärnan vandra mot änden av cylindern. Rörelsen dämpas av vätskan i cylindern. Om överströmmen försvinner, återgår kärnan till sitt ursprungsläge och mekanismen påverkas inte.

Om överlasten ligger kvar vandrar järnkärnan mot cylinderns ände. Luftgapet reduceras då till ett minimum och det magnetiska fältet blir så stort att mekanismen löser ut. Kontakterna i automaten skiljs då åt. Kretsen bryts och järnkärnan går tillbaka till ursprungsläget.

Vid stora överströmmar d.v.s. kortslutningar, blir det magnetiska fältet så stort att mekanismen löses ut utan att järnkärnan hinner vandra. Automaten är klar att återställas direkt då inget bimetallelement måste svalna.